Fyra kvinnor, fyra stygn, ett hjärta fullt

I helgen höll jag tennarmbandskurs – men inte för vilka som helst. Det var de vänner som bott här hos mig sen i torsdags, kvinnor jag känt i flera år genom skärm och mobilspel, men som jag först nu fått ha här på riktigt.

Att få sätta sig ner tillsammans, i lugn och ro, och skapa något med händerna… det är något alldeles särskilt med det. Tystnaden som infinner sig när alla fokuserar på nålen, tråden, de små detaljerna. Små pratstunder mellan momenten. Blickar över bordet. Stöd, skratt, koncentration.

Jag fick vara kursledare den här gången. Det var roligt att få visa något jag tycker så mycket om – hur man syr fast tenntråden, formar armbandet, får det att bli både vackert och hållbart. Men allra finast var kanske att se hur olika våra armband blev, trots att vi använde samma material. Varje armband speglade sin bärare. Ett litet smycke, ett litet avtryck.

Det här var inte bara en kurs. Det var ett minne vi skapade tillsammans. Ett handgjort bevis på vänskap som fått växa genom ord, tid och till slut verklighet.

Fyra armband. Fyra kvinnor. Fyra hjärtan som slog lite mjukare i samma takt under en helg i Roslagen.

Och när Gummans Garnbod väl har öppnat sina dörrar, kommer jag att erbjuda kurser där också – så fler får chansen att upptäcka hur fint det är att skapa tillsammans.

Kram Eva