Två par sockor – ett litet och ett stort

Här är två par handstickade sockor. Ett par i damstorlek och ett i barnstorlek.

Barnsockorna är stickade i rosa, lila och en aning brunt – färger som känns både lekfulla och mjuka. Jag känner inte barnet som ska få dem men jag vet vem det är. Det är barnbarnet till kvinnan jag känner väl. Det känns fint att kunna bidra med något litet till någon jag aldrig träffat, men ändå har en indirekt koppling till.

Det andra paret, i mellangrått och mörkgrått, är till mormor – en person jag tycker mycket om. Hon är varm, jordnära och har nära till skratt. De här sockorna är tänkta att passa både till hemmadagar och kyliga promenader. Färgerna är enkla och neutrala – sådana som fungerar till det mesta.

Båda paren är stickade i sockgarn med 75% Ull och 25% Polyester. Det är ett garn jag ofta väljer till sockor – ullen gör dem varma och behagliga, och polyestern gör att de håller längre, särskilt i hälar och tår där slitaget brukar vara störst. jag har använt stickor nummer 3, som ger en tät, stadig struktur utan att sockorna blir stela.

Att sticka sockor är ett lagom stort projekt. Det går att variera både färg och känsla, men det är också något konkret och användbart. Det känns meningsfullt att lägga tid på något som både värmer och kommer till praktisk nytta.

Två par sockor. Olika i färg och storlek, till två personer i olika livsskeden. Men de hör ändå ihop. Och det tycker jag om – att kunna sticka en länk mellan generationer, maska för maska.

Kram Eva