När man får veta att en nära har fått ett besked som inte är vad man önskar att få så gick luften ur kroppen på mig. Beskedet kan vara godartad vilket vi håller alla tummar vi bara kan för att det ska vara men det kan lika gärna vara åt andra hållet. Mina tårar vill inte sluta rinna och livet känns återigen så jävla orättvist. Va rädda om varandra.

Mitt i solens strålar på golvet hittar man alltid våran katt Vilda, som hon älskar dessa strålar som lovar värme och en annalkande sommar, hon ligger där och tvättar sina tassar lyckligt ovetande över Covid 19, arbetslöshet och ekonomiska bakslag, det är kanske där man ska lägga sig, bredvid katten och totalt skita i kaoset utanför dörren. Bara en liten tanke så här på mittiveckan kvällen. Själv så har jag tvättat vittvätt, varit iväg och handlat lite, bakat glutenfria tekakor och nu står en glutenfri ost och skinkpaj i ugnen. Jobba? Jodå det gör jag måndag, tisdag, torsdag och fredag from idag och ett tag framöver, vi har blivit permiterade…