En sommardag i Wira bruk och Vaxholm.
Efter att ha mötts för första gången i torsdags kväll, när vännerna som rest från olika delar av landet äntligen anlände och sov över hos mig, fortsatte vi vår gemensamma tid idag, fredag, med en efterlängtad utflykt.
Det kändes nästan overkligt att stå tillsammans i verkligheten efter alla år av prat och skratt genom skärmen. Men där var vi nu, på riktigt, och redo att skapa minnen tillsammans. Vi startade dagen med att packa några småsaker, fylla på vattenflaskor och ge oss av mot Wira bruk – en plats som jag länge velat visa mina vänner. Wira är som att kliva in i en svensk sommaridyll.
De röda stugorna ligger tätt tillsammans, den gamla smedjan doftar av järn och rök, och vattnet som porlar vid brukets små broar ger en ro som känns i hela kroppen. Vi gick långsamt längs de slingrande stigarna, pratade om allt mellan himmel och jord, delade historier och njöt av solens varma strålar som föll genom lövverket. Någon plockade fram något att dricka – en kall dryck som svalkade i värmen – och vi satte oss på en bänk med utsikt över brukets sjö.
Det var en stund av lugn och närvaro som jag kommer bära med mig länge.
Efter några timmar i Wira fortsatte vi färden till Vaxholm, den charmiga skärgårdsstaden som alltid får mig att känna sommarens puls på riktigt. Vi promenerade längs kajerna, tittade på båtarna som guppade lätt i vattnet. Vi stannade till för en sen lunch vid vattnet – en enkel men välkommen korv som smakade extra gott med den friska havsluften och solskenet som sällskap.
Tillbaka hemma igen kände vi oss hungriga och fyllda av dagens intryck. Vi hjälptes åt att förbereda middagen – hackade sallad, skalade och kokade potatisen som sen lades in i ett foliepaket med smör och kryddor, skrattade åt små missöden i köket och pratade om allt möjligt. Under tiden tog MrJ över grillen och såg till att beercan chicken, potatisen och skivor av vattenmelon blev perfekt grillade – saftig, smakrik och med den där speciella grillsmaken som hör sommarens bästa middagar till.
Vi åt oss mätta av allt gott på bordet, trötta men lyckliga, och samtalen fortsatte långt in på kvällen. Det är något särskilt med att dela en måltid efter en dag ute tillsammans – en känsla av gemenskap och värme som man sällan hittar någon annanstans.
Det här är en dag jag sent kommer glömma. En dag fylld av vänskap, nya möten, sommarens ljus och enkla nöjen. En påminnelse om hur värdefullt det är att ses, prata, skratta och bara vara tillsammans.
Kram Eva