-
Bygget som äntligen rör på sig – Gummans garnbod tar form
Efter månader av slit, där min man har gjort nästan allt själv – varje bräda, varje vinkel, varje fundering – så har vi nu tagit ett stort kliv framåt. Vi har tagit in snickarhjälp. Snickarna ska nu ta vid och göra mycket på en gång: Det känns så skönt att lämna över stafettpinnen för en stund. Jag står mest och tittar – med en Coca-Cola i handen – och ser hur drömmen växer fram framför mig. När snickarna är klara kommer elektrikern, som ska installera elcentralen och sätta upp kontakter och strömbrytare.Sen är det min och min mans tur igen – då ska vi lägga golvet.Och efter det… då kommer…
-
Ett foto i timmen – en varm Söndag i Roslagen
Ibland behöver dagarna inte vara mer än just det de är. Lugna, långsamma och fyllda av små ögonblick. Det här är min söndag, timme för timme. Andra som också kör EFIT (ettfotoitimmen) hittar ni här 08.00 Nyvaken. Solen lyser in bakom rullgardinen. Vinden hörs utanför. Ligger kvar. 09.00 Fortfarande i sängen, varför stressa, bara Vi och morgonen 10.00 Frukosten avklarad. Sitter i vardagsrummet, dörren står öppen och vinden fläktar. 11.00 Ute på promenad, solen värmer och vinden svalkar 12.00 Ligger i solstolen i skuggan, det blåser friskt ute. 13.00 Tittar till växthuset, längtar efter tomater 14.00 Tvättar dynorna till utemöblerna, skönt att få det gjort 15.00 Lägger in delar av…
-
Två par sockor – ett litet och ett stort
Här är två par handstickade sockor. Ett par i damstorlek och ett i barnstorlek. Barnsockorna är stickade i rosa, lila och en aning brunt – färger som känns både lekfulla och mjuka. Jag känner inte barnet som ska få dem men jag vet vem det är. Det är barnbarnet till kvinnan jag känner väl. Det känns fint att kunna bidra med något litet till någon jag aldrig träffat, men ändå har en indirekt koppling till. Det andra paret, i mellangrått och mörkgrått, är till mormor – en person jag tycker mycket om. Hon är varm, jordnära och har nära till skratt. De här sockorna är tänkta att passa både till…