När folk hör att vi har två katter hemma brukar de säga saker som: ”Åh, vad mysigt!” ”Så roligt med sällskap!” ”De är väl som små barn, va?” Ja. Barn med päls, klor och ett ego stort som en mindre kommun. Låt mig presentera våra fyrbenta husgudar: Tisse – min katt, frihetstörstande charmör med ett hjärta av mjukt fluff. Och Vilda – min mans katt ett röststarkt yrväder med beroendepersonlighet och ett extremt utvecklat kontrollbehov. Vi trodde att två katter skulle vara dubbelt så mycket mys. Vi fick istället ett drama med ständig underhållning, lite PTSD från rivmärken och en vardag där vi människor främst fungerar som dörröppnare, burkslavar och…