Ja, så har det varit ett litet tag.. Upp och ned känslor, jag har hört och läst hur många andra har det och har haft det med humör och andra fysiska attribut men inte trodde väl jag att jag skulle bli så här… Ja.. Klimakteriehäxa rent ut sagt, denna minuten gråtandes som ett litet barn för att nästa fräsa som en hel jävla tigrinna. Och inte fick jag några års förberedelser inte utan från en månad med punktlig menstruation till nada.. Kroppen sa liksom ”Oj hoppsan… Borta” Gaaaaahhhhhh. Sen ska vi inte prata om nätternas värmevallningar, hon (jag då) som alltid (och då menar jag alltid, vår, sommar höst, vinter)…